För min vän Emilia.♥

Jag saknar dig. ♥

Eftersom Emilia är utomlands en tid nu, så har jag själv valt att gästblogga lite här (jag orkar inte uppdatera min egen blogg helt enkelt.)
Emilia är min bästa vän & har varit det en lång tid nu & så kommer det fortsätta.
Jag saknar henne rätt så askalasmycket nu & tycker att hon ska komma hem satt vi kan kolla vänner tillsammans (favoritserie hejhej).
Vi har också en ganska stark kärlek till Ben & Jerry glass, men vem har inte det?;)
Emilia är den tjejen jag kan dela allt med & känner mig riktigt trygg med.
Jag vet att hon är en sån där äkta vän, ni vet en som man har sina riktiga minnen med?
Dom som man vill bevara länge? Tänds det några lampor?
En sådan vän är hon i alla fall.
Idag saknar jag Emilia lite extra mycket eftersom söndagar brukar vara "vår dag", rättare sagt den dag vi båda oftast är lediga & hinner träffas.
Annars är det oftast så att Emilia jobbar & när inte hon jobbar så tränar jag & viseversa!
Men vi vet ändå att vi har varandra så pass nära som ett telefonsamtal eller sms bort & det är det jag tror är viktigast, att man har varandra.
För jag lovar att om jag ringer Emilia klockan 3 på natten så vet jag att hon svarar & finns där.
Det är det som jag älskar med henne, att hon finns där när jag som mest behöver henne.
Då är man guld värd, & Emilia jag vet att du kommer att läsa detta, du ska veta att det är det du är, guld värd.
Jag älskar dig Emilia. 
Jag älskar dig så jävla mycket min vän.
Kom hem nu. 
Lämna mig aldrig.
/ Din Jenna.




Jag älskar bilden, den är liksom grym.

¨

nu smäller det!

hur hittar man sig själv?

.

you give me butterflies

h
kata beach

det ända jag kan göra är att drömma

n
du är draken, jag är åsnan men bara i sagans värld kan vi vara tillsammans

********* *******

you are the only thing on my mind, you don't know how much it hurts

the absolute best

det värsta som finns är att tycka om någon så himla mycket och inte få någonting tillbaka
att se någon så underbar, så fin, som bara går omkring och knappt ser mig
och kan inte göra någonting, ingenting för att få ha personen nära
ditt leende är det värsta, får mig att falla ännu mer


q

ditt leende är det värsta, får mig att falla ännu mer

quiero mi escuela

Skolan.
Måndag till fredag.
35 veckor om år. 
I tretton år. 

Inte konstigt att man blir rädd när denna långa rutin går mot sitt slut. Vad ska man gör efter skolan? 
Jobba? 
Men det är inte så lätt att komma direkt från skolan och bara få ett jobb. Har man ingen yrkeslivs erfarenhet så är det inte så många som vill anställa. 
Det kan bli tufft. 
Gå från vikariat till vikariat och inte ha en fast anställning. 
Alla längtar efter att ta studenten. Och visst, det gör jag med men jag kommer sakna allt så fruktansvärt mycket! 
Att ha så kul.
Lärarna.
Utmaningarna.
Att bara kunna sitta o göra ingenting en hel lektion.
Och allra mest klasskompisarna. Vissa mer än andra. Att inte varje dag träffa dessa underbara människor som jag spenderat natan varje dag med i tre år. Terrible!

Tt.
Linnea.
Helena.
Sanne.
Margit.
Victoria.
Larsson.
Isabell.
Och till och med Sofie.
Dessa människor träffar jag ju hela tiden. Och jag har aldrig haft så roligt som jag har med dem.

Jag är glad att det är mer än ett är kvar, men det är sista sommarlovet som snart kommer.
Läskigt.



omännsklingt

det är helt ofattbart hur bra men egentligen har det. men man uppskattar det inte, inte alls. det finns barn som blir våldtagna, misshandlade, mördade, mobbade, jagade och massa annat hemskt. endel blir till och med det av sina föräldrar. det kan ju inte finnas något värre än att den man älskar mest i hela världen som skyddar en mot allt och är ens hjälte. att den personen skadar en så brutalt utan att man förstår varför. att man inte ens vill leva för att det finns ingenting att leva för.

då känns mina egna problem plötsligt så otroligt små. att man inte bara kan uppskatta det man har utan att alltid vill ha det man inte har och allt alla andra har är så mycket bättre, alla andra är så mycket finare och så viiiiiiidare. 

då känner jag bara, gud så bra jag har det! jag har en underbar familj, helt fantastiska bästa vänner, otroligt bra vänner, bra skola, bra lärare, ett bra jobb, bra med cash, helt okej kropp och utseende och det finns alltid folk omkring mig som bryr mig om mig. och jag har det alltid otroligt bra och är alltid så jävla glad. så jag har egentligen ingenting att vara avundsjuk på. det som jag har och ser som självklart kanske inte personen som jag tycker är fulländad har. men jag ser ju bara de yttre sidorna och vet inte vad som gömmer sig inne i hennes mörker.

man kan fan inte ha det bättre asså. och tänk på det, blod är tjockare än vatten.

f

complicaded

varför är vissa människor så svåra att förstå sig på?
ena sekunden så betyder man allt och andra är man en irriterade mygga som surrar runt huvudet på en.
jag vet inte vad jag ska göra, jag försöker förklara hur fantastiskt bra denna människa är och hur otroligt mycket jag tycker om henne och jag vet att hon tycker om mig med men hon verkar inte veta hur hon ska säga det. eller något?

och jag vet att hon inte har haft det så lätt alltid och det kanske är det som gör att det blir så svårt? jag vill bara att hon ska förstå, att hon ska känna sig underbar och älskad. men jag vet inte om hon gör det. hon är en av de mest självkritiska människor jag någonsin träffat! men nu börjar jag förstå hur hon fungerar. och även om det ofta inte känns så, så tror jag att jag är en av de bättre vännerna hon har. 

jag vill att hon ska fatta hur mycket jag diggar henne. därför bryr jag mig inte hur mycket hennes presenter eller julklappar kostar, så länge hon blir glad är jag nöjd. hon är en av mina bästa vänner och får mig må så jälva bra. hon förtjänar inget mindre än det bästa! 

läser du detta och fattar att det är du så vill jag bara säga att jag älskar dig.

du får mig skratta när inget annat gör mig glad, du är den stjärna som lyser starkast på himlen då man inga andra stjärnor ser.

RSS 2.0